Resor

I juli var Emma och jag på utlandssemester för första gången på flera år. Vi övervägde noga och bestämde oss till slut för Skottland, där vi aldrig förr hade varit. Vi tillbringade fem dagar i Edinburgh och fem dagar i Glasgow, med utflykter till högländerna. 

Glencoe, strax söder om Fort William.

Även om allt gick bra så konstaterade vi hur ovana vi kände oss vid att resa. Alla nya intryck under bara tio dagars semester fick mig att fundera på resorna som vi alla gör, på olika sätt. En nyfiken person som får leva länge hinner med många yttre och inre resor. 

Ibland frestar de på mer än man hade trott, även de kortvariga. En dag gjorde vi en 12 timmar lång bussutflykt och på kvällen hade jag hunnit bli lite trött på guiden och på rastplatserna han hade tänkt ut. 

Men så kom jag ihåg att han bara gjorde sitt jobb och att det var jag som hade valt att boka och företa mig resan med öppna ögon. 

När jag sitter med studenter i handledning som jag har gjort idag och under förra veckan så tänker jag mycket på hur vägledningen passar in i deras akademiska resor. Studenter och lärare kan ha väldigt olika syn på ansvarsfördelningen på vägen. Det är ett stort ämne som mina kollegor i studiestödet och jag tar oss an hela tiden. 

Vem är reseledaren? 

Vem har kartan? 

Vem kör? 

Studenten jag träffade idag är inne på sitt tredje försök med att skriva ett examensarbete – de första två slutade i återvändsgränder. För vissa är stoppskyltarna och villospåren under resans gång fler än för andra. I den bästa av världar leder det till att studenter bygger upp sina självbilder som uthålliga och självständiga akademiker men i motgångarna ser vi tydligt att alla människor inte är lika resursstarka och privilegierade. 

Social bakgrund blir tvärtom tydlig i sammanhang där systemkunskap är viktigare än något annat för att lyckas. Studenters skrivande får nästan all uppmärksamhet i både media och lärarrum men det är mest ett symtom, underordnat andra praktiker och förgivettaganden som är specifika för akademin – för att inte tala om orättvisorna som har kantat vägen sedan långt innan ansökan till högre utbildning skickas in. Detta har blivit föremål för en del sociologisk och sociolingvistisk forskning men det behövs mer. Och det behövs kunniga och frimodiga praktiker som ser till att det som forskningen visar har effekt också tas i bruk. 

Knappt en månad till terminsstart, till min nya resa. Det finns ett mycket stort och komplext problemområde att börja dela upp i begripliga och hanterliga stycken. Häng med så ser vi hur det går…