Förankrad

Jag uppskattar helt olika saker hos människorna jag träffar i Lund. Jag är tacksam för min (snart mina i plural) handledares generositet och erfarenhet. Den vägledningen möjliggör ett djup i min kunskaps- och personliga utveckling som jag inte hade kunnat få varsomhelst. Lika mycket, på helt andra sätt, uppskattar jag umgänget med doktoranderna som har börjat samtidigt på andra institutioner. På grund av gemensamma introducerande kurser har jag träffat dem mycket mer än doktoranderna på min institution. Den här veckan och nästa intensivläser många av oss en kurs i forskningsetik tillsammans.

Låter jag alltför akademisk om jag säger att vi och våra samtal borde vara föremål för studier? Sammanhangen som den gemensamma introduktionen har gett oss känns unika. Jag känner mig mer förankrad i universitetet och vad som sker på helt olika fronter. Redan nu under första terminen har jag förmånen att heja på vänner till höger och vänster när jag rör mig på campus och har ett hum om vad alla ägnar sig åt. Kanske är vi en ovanligt lyckad sammansättning av människor. Vi har nästan otillåtet roligt både i undervisningen och på fritiden. Vi kommer från hela världen och har helt olika forskningsintressen men har ändå klickat på olika sätt. 

Att få påbörja den här tiden tillsammans som en brokig klass har låtit oss skapa ett etos och en gemenskap som jag inte hade velat vara utan, och för min del ett självförtroende som jag nog inte hade fått om jag inte hade buntats ihop med så många andra jämnåriga med samma referensramar. Trots våra olika kulturella bakgrunder har vi formats på liknande sätt av vår samtid. Vi förstår varandras värderingar och skapar en känsla av att vi kommer att vilja göra saker på nya vis. Vi går inte varsamt fram utan högljutt, utan att be om ursäkt. Vi är precis lika kapabla som våra föregångare. Har varje generation av unga kanske känt sådan här optimism, innan de slukats av de obevekliga systemen? Jag vet inte men jag vet att samtiden är i så snabb förändring att till och med universiteten håller på att rubbas i grunden. Vad ska min generation bejaka i nya tider och vilka ärvda ideal ska vi värna?