Mentorskap

Jag har funderat på mentorskap på sistone, utifrån saker jag har hört och läst. Finns det något som påverkar vår utveckling och våra utsikter så mycket som mentorskap? 

Min uppfattning om fenomenet har i hög grad präglats av populärkulturen. Jag tänker på två huvudsakliga spår. Det första är deckare, som ofta avbildas som arbetande i par. Vad vore Morse utan Lewis, någon som kan ta på sig rutinarbetet och ställa de lite uppenbara men emellanåt briljanta frågorna som för utredningen framåt? Det är vanligt att detektiver på film kompletterar varandra – Holmes/Watson, Poirot/Hastings – och har ett meningsfullt utbyte som individer även om det kan finnas sociala och institutionella hierarkier mellan dem. 

Det andra spåret jag genast tänker på är Star Wars, som jag introducerades till när jag var fem. Jediriddarnas praktik är att undervisa barn i grupp, men när man blir äldre och går över till lärlingsstadiet tilldelas man en mentor som själv måste vara dubbad till riddare. (Det är lite som att behöva vara docent för att få vara huvudhandledare till en doktorand.) Duon far galaxen runt i diplomatiska ärenden och ibland ”aggressiva förhandlingar” och lärlingen påverkas mycket av sin mästare. Det är bland annat vanligt att hen utformar sitt ljussvärd för att likna mästarens, men även i sätt att resonera, värdera och handla är mästaren en förebild. Imperiets general Thrawn blir orolig av att ha skaffat sig en fiende i riddaren Ahsoka först när han får veta att hennes mästare under klonkrigen var Anakin Skywalker. Antagandet som görs är ”sådan mästare, sådan lärling” – i det här fallet en farlig blandning av strategisk och oberäknelig. Ett berömt undantag är att Obi-Wan Kenobi är mycket bättre på att spela enligt reglerna än Qui-Gon Jinn. 

Jag har mestadels haft tur vad gäller mentorskap. Det började såklart i hemmet, men även i skolan och i högskolan har jag haft förmånen att kunna knyta an till människor som har lärt mig nya sätt att tänka och vara. Jag har beundrat och velat ta efter dem på flera sätt. Sedan finns det människor som har påverkat mig på andra sätt och som jag verkligen inte har velat ta efter. De kan ha suttit med inflytande över mig i olika situationer. På pappret har vi i vissa fall delat mål och ambitioner men av olika anledningar har vi inte kunnat samexistera utan konflikter som hanterats illa. Vi har haft svårt att förstå och respektera varandras sätt att tänka och handla. Vi har haft till synes oförenliga sätt att se på grundläggande etiska frågor. Emellanåt har jag behövt vika mig och säga saker jag inte menar för att deeskalera upprörda situationer.

Men det har kanske också varit någon sorts mentorskap som utgått från dynamiken i fråga, att inse vem jag absolut inte vill bli och vad jag inte kan stå för. Att uppskatta det jag kunnat lära mig, och samtidigt arbeta med att ”lära bort” det jag anser är fel och förkastligt. Akademin är en utmärkt chans att ta del av många sorters mentorskap. Det har gemensamt med Jediordern att vara en verksamhet som tycks samlas runt gemensamma mål men i praktiken tolkas och nyttjas på många olika sätt. Det är dessvärre en värld där systemen kan tolerera extrema personligheter och skydda den som gör fel så länge titeln är fin nog, men samtidigt är det en möjligheternas arena där empatiska människor verkar för att göra både den egna miljön och resten av samhället bättre. 

Jag är en enormt intuitiv person och brukar dras till människor som har en viss energi och ett visst förhållningssätt, och hålla sund distans till personligheter som inte fungerar med min. Hittills har det tjänat mig väl och bäddat för gott mentorskap. Ju äldre jag blivit desto mindre hierarkiska har mentorsrelationer dessutom varit. Jag vet inte vad som är hönan och ägget och förmodligen är svaret att diskurserna i mitt huvud och diskurserna i det sociala samspelet har förskjutit varandra, men jag ser inte längre mentorskap som en strikt hierarkisk relation där en person är överordnad en annan. Jag tror snarare att vi befinner oss i många olika hierarkier och lär oss saker av varandra hela tiden. På vissa sätt är det tilltalande att ibland helt enkelt lyda råd eller order, men det går inte att komma ifrån att lärandeprocessen är ömsesidig. Jag lärde mig otroligt mycket av att vara anställd som just mentor till studenter med funktionsnedsättningar. Jag kunde lite mer om de akademiska systemen och gav råd efter bästa förmåga, men jag gick i lära hos de studenterna minst lika mycket som de hos mig. 

Är vi summan av alla vi har mött och tagit efter eller tagit avstånd från, eller är vi dessutom mer än så? Det börjar beröra fler fält än mina och jag har ingen slutsats till en så stor fråga. Det räcker kanske att ställa den. För egen del har jag transformerat den etik och de prioriteringar jag fått av andra till något som tar sig uttryck på nya sätt. Att tänka och tala fritt blir inte alltid populärt i stora, hierarkiska organisationer – inte ens inom akademin, där vi ska föreställa att söka efter sanning och åtnjuta akademisk frihet. Som parallell problematiseras Jediordern rejält som organisation i TV-serien The Clone Wars, när högt uppsatta riddare och mästare agerar på sätt de vet är fel och sedan låter andra ta smällen. De tendenserna bäddar på ett logiskt sätt för episod III, Revenge of the Sith, för vi får se att de uttalade värderingarna om att släppa egot och tjäna andra inte längre omsätts i handling utan står för rent hyckleri. Trots det legitimerar de en organisation som hade behövt omskapas om den inte hade fallit helt och hållet. Vi får se vad framtida filmer och serier gör av det omskapandet, för hittills går det trögt att bygga en ny organisation som är resistent mot den mörka sidan. 

Vi som är del av verksamheter omskapar dem på olika sätt hela tiden. Jag tror att det är nödvändigt att våga tala fritt och våga handla om man har mandatet, särskilt i en tid då förtroendet för institutioner har visat sig vara skört på många håll i samhället. Vi som företräder kunskap ska blotta vad vi kan och inte och visa att vi är värda förtroendet, och vi ska vara uppriktiga med när saker är rätt eller fel. Det har mina bästa mentorer lärt mig och det är inte svårt att omsätta.